I'm not home
Jag är skapligt trött.
Var hos läkaren imorse och lämnade fler prover.
Samma visa varje gång, jag säger att jag är svårstuken och man måste
ha en såndär som man mäter blodtrycket på (glömmer alltid bort vad det heter)
Men LIK FÖRBANNAT så säger dom
"vi provar med det vanliga först så får vi se om vi behöver den."
Vet inte hur många gånger jag har sagt till dom att jag ger upp efter 3 försöket.
Men varje gång misslyckas dom och verkligen karvar i armen på mig.
Och varje gång gör det oerhört ont.
Är vanligtvis inte så nojig när det gäller sprutor och vassa saker.
Men när man känner att det är något som går emot nerver och blodådror
så är jag inte så katig.
Men nu är det slut, för denna gång.. Fick till o med ett häfte att fylla i varje gång
jag är där för hon tyckte jag hade varit där så ofta det senaste året..
Nu hoppas jag på snabba besked och att allt ska bli ännu bättre.
Känns inte som om jag är "i mål ännu".
På fredag flyttar vi med. Ser fram något djävulst till nya lägenheten men inte
för att bära ner alla tunga kartonger från 3:e våningen, utan hiss. Wiiieee.
Jag ska bli rödhårig igen. Ja, det ska jag.
Kommentarer
Trackback